Varför traditionell förvaltning är ett bra val i osäkra tider

I en tid av ekonomisk osäkerhet och marknadsturbulens söker många trygghet för sitt pensionssparande. Traditionell förvaltning – lyfts fram som ett stabilt alternativ när börser svajar, inflationen oroar och ränteläget förändras. Den här artikeln reder ut vad traditionell förvaltning innebär, hur den skiljer sig från fondförvaltning, och varför den kan vara särskilt attraktiv just nu. Vi går igenom historiken bakom produkten och livbolagens roll, hur pensionsbolagen investerar dina pengar (inklusive garantier och återbäring), samt förklarar begrepp som konsolideringsgrad och solvenskvot som mått på trygghet. Avslutningsvis ger vi råd om vem som bör överväga traditionell försäkring och vilka frågor du bör ställa dig på vägen.

Vad är traditionell förvaltning?

Traditionell pensionsförvaltning innebär att du låter ett pensionsbolag sköta förvaltningen av ditt pensionskapital, istället för att du själv väljer fonder eller aktier. Det är alltså pensionsbolaget som placerar pengarna åt dig, vanligtvis i en mix av flera tillgångsslag, och samtidigt utfäster en garanti på en del av ditt sparande. I praktiken betyder det att bolaget ansvarar för att du åtminstone får tillbaka ett visst garanterat belopp (till exempel en stor del av dina inbetalningar, eller ett visst garanterat pensionsbelopp) när det är dags för utbetalning.

Den stora skillnaden mot fondförvaltning (fondförsäkring) är att i en fondlösning bestämmer du själv hur pengarna placeras, oftast i aktiefonder eller andra värdepapper, och du bär hela risken själv. Fondförsäkring har som regel högre aktieandel och därmed högre risk, medan traditionell försäkring har lägre risk genom lägre aktieandel och en garanti på kapitalet. I gengäld kan fondförsäkring ge högre avkastning på lång sikt om marknaden utvecklas väl, men värdet kan också svänga kraftigt under resans gång. Traditionell förvaltning är mer ”försiktig” – värdet utvecklas stabilare och svänger mindre, eftersom pensionsbolaget diversifierar och även jämnar ut avkastningen över tid åt spararna. Det går ofta att byta mellan fond och traditionell under spartiden, och många väljer att växla över till traditionell förvaltning när pensionsdagen närmar sig för att minska risken.

Historisk bakgrund – från livbolag till fondförsäkring

Traditionell pensionsförsäkring har sina rötter i de svenska livbolagen som började erbjuda långsiktigt sparande med garanti redan under 1800-talet, med Skandia som pionjär. Under 1900-talet blev kollektivavtalade tjänstepensioner vanliga, och bolag som AMF, Alecta och Folksam spelade en nyckelroll. Fram till 1990-talet fanns i princip bara traditionell förvaltning, men när fondförsäkring introducerades av Skandia via Skandia Link öppnades möjligheten att själv välja fonder. Även om fondförsäkring blivit allt mer populärt har traditionell förvaltning fortsatt vara ett tryggt och relevant alternativ, särskilt i osäkra tider och för kollektivavtalade pensioner.

Så investerar livbolagen dina pengar

En av styrkorna i traditionell förvaltning är livbolagens sätt att investera – de bygger ”allvädersportföljer” med hög diversifiering. När du placerar i en traditionell pensionsförsäkring läggs dina pengar samman med andra sparares i bolagets livportfölj. Kapitalet placeras i en rad olika tillgångsslag: räntebärande värdepapper (t.ex. obligationer), noterade aktier, onoterade investeringar (private equity), fastigheter, infrastruktur med mera. Syftet är att sprida riskerna och uppnå en stabil, långsiktig avkastning. Ett exempel är Folksam Livs portfölj som per 2024 var fördelad på ca 30 % aktier, 44 % räntebärande tillgångar (främst svenska obligationer), 9 % fastigheter, 9 % alternativa placeringar och resten i strategiska investeringar. På så vis är portföljen mindre sårbar för enskilda börsfall eller ränteuppgångar. Skandia beskriver sin portfölj som en ”väl avvägd mix” och betonar att den har lägre volatilitet än många andra sparformer, vilket gör den lämplig för långsiktigt pensionssparande. Diagrammet nedan visar Folksams portföljfördelning (2025-04-30). 

En utmärkande egenskap för traditionell förvaltning är garantin. Pensionsbolaget lovar ett lägsta utfall – t.ex. att du vid pension får tillbaka hela (eller en stor del av) ditt inbetalda kapital, ibland uppräknat med en viss garanterad ränta. Hos Folksam är exempelvis garantiräntan 1,0 % för nytecknade försäkringar (före avgifter och skatt), medan Skandia uppger 1,25 % i garantiränta i tjänstepensionsavtal. Garantin finansieras genom att en del av portföljen placeras i säkrare tillgångar (som räntor), och utgör en sorts golv för din pension – du kan inte få mindre än garantin vid utbetalning. Det är viktigt att veta att garantin oftast gäller först när pensionen ska betalas ut; under spartiden kan värdet ovanför garantin både stiga och sjunka beroende på kapitalförvaltningens resultat. Men garantin gör att du slipper oron för extrema förluster – även i riktigt svaga marknadslägen har du ett tryggat minimibelopp.

Hur fungerar då avkastningen utöver garantin?

Här kommer återbäringen in i bilden. Återbäringsränta är det mått pensionsbolagen använder för att fördela överskottet till spararna över tid. Förenklat: om bolagets investeringar avkastar mer än vad som krävs för garantin, skapas ett överskott som tilldelas kunderna som återbäring. Bolagen kan välja olika metoder för detta. Många – som Skandia och Folksam – tillämpar en kollektiv sparform med utjämning: den faktiska avkastningen jämnas ut över tid via en preliminär återbäringsränta som justeras några gånger per år. När marknaderna går starkt bygger bolaget upp reserver och höjer återbäringsräntan successivt; om det blir börsfall kan man sänka räntan och tillfälligt hålla inne en del av överskottet istället för att kontovärdena ska sjunka omedelbart. På så vis slipper spararen tvära kast. Skandia Liv beskriver att avkastningen inte påverkar värdet direkt utan ”jämnas ut med hjälp av återbäringsräntan”, så att kortsiktiga marknadssvängningar blir mindre kännbara.

En alternativ metod som vissa bolag använder (t.ex. AMF och Alecta) är en mer direkt avkastningsmodell. Då krediteras faktiskt uppnådd avkastning till spararnas konton mer omedelbart som en avkastningsränta, som kan variera varje månad och till och med vara negativ under dåliga perioder. Båda modellerna – utjämnad återbäring och direkt avkastningsränta – syftar till att ge spararna en stabil och trygg värdeutveckling över tiden, om än med lite olika profil på hur snabba svängningar man ser på kontot. I samtliga fall står dock pensionsbolaget för risken att täcka garantin, vilket är en stor skillnad mot fondförsäkring där spararen själv tar hela smällen om marknaden går ned.

Sammanfattningsvis investerar livbolagen brett och långsiktigt, ger dig en garanti som skydd mot det värsta, och fördelar överskottsavkastning till dig som återbäring. Det gör att ditt pensionskapital kan växa hyggligt i goda tider, men inte drabbas fullt ut i dåliga tider – värdet utvecklas jämnare än en renodlad aktiefond, tack vare kollektiv riskutjämning. 

Stabilitet i orostider – traditionell förvaltning som allvädersportfölj

I dagens ekonomiska klimat råder flera osäkerhetsfaktorer: hög inflation äter på köpkraften, centralbankerna höjer och sänker räntor i försök att balansera ekonomin, och geopolitisk oro skapar ryckiga finansmarknader. Många sparare har upplevt tvära kast – t.ex. kraftiga börsfall under pandemins inledning 2020, följt av rekordsnabb uppgång, och sedan nya nedgångar 2022 när räntorna sköt i höjden.

Ett skäl att traditionell förvaltning lockar just nu är volatiliteten på marknaden. Tack vare livbolagens buffertar och utjämningsmekanismer slipper du se ditt pensionskapital åka berg-och-dalbana i takt med börsen. Till exempel, under börsoroliga perioder kan livbolaget sänka återbäringsräntan tillfälligt istället för att ditt kontovärde rasar; går börsen upp efteråt kan de höja den igen. Du får en jämnare resa. Historiken visar också att traditionell förvaltning ofta klarat kriser relativt väl. Under finanskrisen 2008–2009 och IT-kraschen kring 2000 var det många fondportföljer som halverades i värde, medan livbolagen sänkte sin återbäringsränta men sällan behövde nagga garantierna i kanten. Faktum är att det är ytterst sällan i modern tid som garantin i traditionell försäkring behövt tas i anspråk – i princip har försäkringskapitalet ökat över tid i nästan alla år hos de stora livbolagen, trots kriser. Det ger en viss sinnesro.

Ett annat skäl är ränteläget. Under 2010-talet var rekordlåga räntor en utmaning för traditionell förvaltning – obligationer gav knappt någon avkastning, och livbolagen tvingades sänka garantiräntor och återbäring. Men nu har räntorna stigit igen. Det paradoxala med ränteuppgångar är att befintliga obligationer tappar värde kortsiktigt (vilket påverkade livportföljerna negativt 2022), men samtidigt kan bolagen återinvestera nya pengar i räntetillgångar med högre löpande avkastning. Ett högre ränteläge stärker ofta livbolagens framtida möjligheter att infria garantier och ge stabil avkastning.

Inflationsrisk är ytterligare något att beakta. Hög inflation urholkar fasta pensionsbelopp. Traditionell förvaltning erbjuder ingen automatisk inflationsindexering, men livbolagen investerar i realtillgångar (t.ex. fastigheter, infrastruktur) och aktier som på sikt kan ge avkastning över inflationen. Historiskt har återbäringsräntorna hos de stora bolagen legat kring 5–7 % per år i genomsnitt över längre perioder, vilket åtminstone tangerar eller överstiger inflationen i normala fall. I tider av skyhög inflation ger dock inte traditionell försäkring något magiskt skydd – men den ger stabilitet och förutsägbarhet. Och om man oroar sig för scenarier med stagflation eller långvarig svag börsutveckling, kan det kännas betryggande att ha en garanterad ränta på en del av kapitalet.

Sammanfattningsvis står traditionell pensionsförvaltning ut som ett ”lugnare” sparalternativ med fallskärm i oroliga tider. Du behöver inte oroa dig över dagliga marknadssvängningar eller fatta snabba beslut, utan kan lita på att proffsen förvaltar pengarna ansvarsfullt. Som långsiktiga investerare kan livbolagen ta det lugnt även när marknaden stormar – de har buffertar att använda innan dina pensioner påverkas. Och skulle det värsta inträffa i ekonomin finns ändå garantin där som sista skyddsnät.

Är traditionell försäkring rätt för dig?

Avslutningsvis, hur ska du som pensionssparare (eller du som arbetsgivare/HR som ansvarar för personalens pensioner) tänka kring valet mellan traditionell förvaltning och fondförvaltning? Svaret är individuellt – båda sparformerna har sina för- och nackdelar. Men här är några frågor att ställa sig:

• Hur lång tid är det kvar till pension? Tidshorisonten är avgörande. Generellt gäller att ju närmare du är pension, desto mindre risk brukar man vilja ta. Traditionell försäkring kan vara extra attraktiv om du har kort tid kvar eller redan är under utbetalning, eftersom värdet då är stabilare och du har en garanti på slutbeloppet. För yngre sparare med flera decennier kvar kan högre risk i fondförsäkring vara motiverad – men det går också att kombinera, t.ex. ha en del i traditionell för att bygga en trygg bas i pensionsportföljen.

• Vilken risknivå är du bekväm med? Tål du att se värdet på ditt sparande variera kraftigt år från år? Om svaret är nej, eller om ovissheten ger dig stress, då talar det för traditionell förvaltning med jämnare utveckling. Som en branschperson uttryckte det: många är ”nöjda med 3-4 % årligen utan att knappt behöva riskera något alls” – alla jagar inte maximal avkastning om det innebär sömnlösa nätter. Å andra sidan, om du har kunskap, intresse och is i magen att själv placera offensivt, kan fondförsäkring ge högre potential. Fundera på din egen riskaptit och kunskap.

• Hur involverad vill du vara i förvaltningen? Traditionell försäkring är i princip ”bekymmersfri” – du behöver inte fatta beslut om fondbyten eller läsa börsnyheter, allt sköts av professionella förvaltare. Detta passar många som inte vill eller kan lägga tid på att aktivt förvalta sin pension. Om du däremot tycker att det är roligt eller viktigt att själv välja fonder (kanske med hjälp av en rådgivare) och anpassa efter marknadsläget, då kanske du trivs med fondförsäkring. Tänk på att det går att byta senare, du är inte för låst vid ditt val om förutsättningarna eller din inställning ändras.

• Hur viktig är garantin för dig? För vissa är det avgörande att inte riskera det inbetalade pensionskapitalet – det kan handla om att man absolut behöver en viss lägstanivå av pension för att ekonomin ska gå ihop. I sådana fall är traditionell försäkring svårslagen, just tack vare garantin. Andra kanske har större ekonomisk buffert eller fler pensionsben att stå på (t.ex. allmän pension och eget sparande) och kan därför ta mer risk med tjänstepensionen. Fundera på hur din hela ekonomiska situation ser ut och hur stor del av din totala pension som det här sparandet utgör.

Traditionell pensionsförvaltning är inte ”bäst” för alla, men den förtjänar att övervägas av många fler, särskilt i oroliga tider. Den erbjuder en unik kombination av trygghet och deltagande i marknadsavkastningen. För den som "har spelat färdigt spelet" och prioriterar stabilitet över maximal tillväxt, kan det vara ett utmärkt val. Till exempel, om du sitter med ett stort pensionskapital ett par år före pension och prognosen redan ser okej ut, kan en flytt från en högriskfond till traditionell försäkring vara ett intelligent drag för att "låsa" in tryggheten. Å andra sidan, om du är ung och vill satsa på högre avkastning, kanske du väljer en hög aktieandel nu men har i bakhuvudet att successivt växla över till traditionell när du blir äldre – det behöver inte vara ett antingen eller.

Källor: Konsumenternas, Skandia, Folksam, AMF, Finansinspektionen, Sak och Liv, Svensk Försäkring.